Tuone Udaina
![]() | |
| Beashnys | |
|---|---|
| Ruggyr | 27 Mean Fouyir 1821 Veglia, yn Austeyr as yn Ungaar |
| Baase | 10 Mean Souree 1898 (76 bleeaney d'eash) Veglia, yn Austeyr-Ungaar |
| Bun baaish | Baase tuittymagh (Saase bleaystagh) |
| Çhengey ghooghyssagh | Dalmaatish |
| Jannooyn | |
| Keird | dooinney post · cleragh ny killagh |
| Çhengaghyn loayrit ny screeuit | Dalmaatish |
Aundyryn | |
She Tuone Udaina (27 Mean Fouyir 1823 – 10 Mean Souree 1898; Antonio Udina 'syn Iddaalish) y dooinney jerrinagh va fys erbee echey 'sy Dalmaatish, çhengey Romanagh dirree magh ass y Ladjyn er coose hiar y Vooir Aidreeatagh. She eshyn va preeu-vun abbyrt e phaarantyn, yn abbyrt va loayrit er ellan Veglia (Krk 'sy Chroitish). She Matteo Bartoli yn çhengoayllee ren y recortyssey ayns 1897.
Va'n lhiass-ennym Burbu currit er, agh cha nel fys ain mychione bun-ocklaght yn 'ockle shen. Ren Bartoli kiangley eh dy neuhickyr rish burbero, fockle Iddaalish son dooinney groamagh granganagh. Ta çhyndaayssyn elley goaill stiagh "barbaragh" as "baareyder". Dobbree eh myr fer postagh mooiragh as myr ruillickeyr.[1]
Cha row Dalmaatish Veglia y çhengey ghooghyssagh echey, er-yn-oyr dy ren eh ynsaghey eh as eh geashtagh rish coloayrtyssyn preevaadjagh e phaarantyn. Cha loayr eh yn Dalmaatish rish 20 bleeaney roish dy hoshee eh gobbraghey myr faishnyseyr çhengoaylleeagh. Cha ren ad recortyssyn sheean rieau.
Tra hooar Udaina baase as eh 74 bleeaney d'eash ayns bleaystey car obbyr bayr er 10 Mean Souree 1898, t'eh currit er hene dy hooar yn Dalmaatish baase er-yn-oyr nagh row Dalmaateyr elley feddynit as cha row eh er fys dy row Dalmaateyr elley foast bio.[2][3]
Imraaghyn
[reagh | reagh y bun]- ↑ Hildegard Temporini; Wolfgang Haase (1983). Aufstieg und Niedergang der römischen Welt: Geschichte und Kultur Roms im Spiegel der neueren Forschung. Principat. Sprache und Literatur (ayns Germaanish). Walter de Gruyter. dg. 1129–. ISBN 978-3-11-009525-8. Feddynit magh er 21 Toshiaght Arree 2011.
{{cite book}}: CS1 maint: çhengey gyn enney (link) - ↑ Muljačić, Žarko (2006). "Noterelle dalmatoromanze". Estudis romànics. 28: 219.
- ↑ Vuletić, Nikola (2013). "Le dalmate : panorama des idées sur un mythe de la linguistique romane". Histoire Epistémologie Langage. 35: 45.
Lioaryn
[reagh | reagh y bun]- Brahms, William B. (2005). Notable Last Facts: A Compendium of Endings, Conclusions, Terminations and Final Events throughout History. Bun ass Ollooscoill Michigan: Reference Desk Press. ISBN 978-0-9765325-0-7.
- Kapović, Mate (2008). Uvod u indoeuropsku lingvistiku (PDF) (ayns Croatian). Zagreb: Matica hrvatska. ISBN 978-953-150-847-6. Er ny hashtey veih yn lhieggan bunneydagh (PDF) er 2023-01-16. Feddynit magh er 28 Mean Fouyir 2020.
- Mišur, Ivo (2018). "Alan Žic-Teklin, Tako je govorio Burbur – izumrli dalmatski jezik i njegov krčki dijalekt veljotski" (PDF). Časopis za suvremenu povijest (ayns Croatian). Zagreb: Undinys Shennaghys ny Croit. 50 (1): 197–200. Feddynit magh er 1 Jerrey Fouyir 2020.
- Roegiest, Eugeen (2006). Vers les sources des langues romanes: un itinéraire linguistique à travers la Romania (ayns Frangish). ACCO. ISBN 90-334-6094-7.
{{cite book}}: CS1 maint: çhengey gyn enney (link) - Spicijarić, Nina (2009). "Pristup Giacoma Scottija, Žarka Muljačića i Petra Strčića, veljotski/vegliotto/veclisun romanskomu krčkomu govoru i njegovu "posljednjem govorniku"" [Approach of Giacomo Scotti, Žarko Muljačić and Petar Strčić to veclisun romance Krk speech and its "last speaker"] (PDF). Rijeka (ayns Croatian). XIV (2): 195–205. ISSN 1330-6995. Feddynit magh er 2 Jerrey Fouyir 2020.
- Strčić, Petar (1998). "Otok Krk u doba "posljednjega" dalmatofona Antona Udine Burbura (XIX. st.)" (PDF). Folia Onomastica Croatica (ayns Croatian). Zagreb: Colleish Oaylleeaghtyn as Ellynyn ny Croit (7): 237–266. Feddynit magh er 28 Mean Fouyir 2020.
